Som ni märker har det varit tyst här på Brazilian Linda. Det har varit så mycket som hänt sedan vi flyttade att jag inte riktigt hunnit sätta mig och skriva allt som har hänt. Men här följer en kortare uppdatering för er som kan tänkas vara intresserade.

Vi kom hit den 31a maj (Måndag natt) Maken började SFI på onsdagen. Veckan därefter tror jag det var så fick jag ett mail ifrån Stena Line som undrade om jag var interesserad av att sommarjobba vilket jag var. Jag jobbade där innan jag flyttade ifrån Sv för över 10 år sen och hade mailat deras Varbergskontor några veckor innan vi for men sen så gjorde jag inte nåt mer. Mitt mail hamande på huvudkontoret och det blev telefonintervjuer och vanlig intervju och en veckas kurs i Göteborg.

Och så jobbade jag totalt 3 veckor ungefär i somras. Man jobbar en vecka och är ledig en med bra betalning. Maken läste på SFI under Juni och sen tog dom semster. Samtidigt så fick han ett instegsjobb som diskare på en restuarang genom sin lärare. Sedan dess så har han jobbat kväll där. Jag har tyvärr inte någon som kan vara barnvakt på kvällarna så jag har fått säga nej till lite jobb på båtarna och nu så är ju sommaren slut och inte så mkt extra personal behövs iaf här på båten.

Första veckan sprang jag fram och tillbaka till myndigheterna så mkt att jag t.om gick ner i vikt. Jag var nog på försäkringskassan minst 4gg på en vecka. Har man ingen bil eller cykel så får man ju gå. Vi lyckades dock köpa en cykel av en snäll granne som jobbar på ett cykelföretag så vi samsades om den fram tills för någon vecka sen då maken lyckades hitta en egen. Det är så mkt smidigare att ta sig fram. Fast nu när vintern kommer önskar jag nästan vi hade en bil… men det får vänta.

Vi bodde hos min mamma tills i Aug och det var ganska påfrestande kan jag säga. Människor förändras och mitt tålamod har fått visa vad det går för. Det är jättesvårt att hitta lägenhet här och köerna är flera år om man vill hyra. Vi lyckades iaf få tag på en lägenhet och det var meningen vi skulle flytta ind en 1a sep, men det blev förskjutet till den 1a oktober. Det som räddade oss var att min man studerar med en kille från USA och vi lärde känna honom och hans tjej och när killen blev inkallad att jobba i Irak så ville hans tjej hyra ut deras lägenhet till den 1a oktober. (hon bor förtillfället hos sina föräldrar med sin lille son) Så där bodde vi tills vi fick flytta in i vår nuvarande lägenhet.

Vi kom med fyra väskor som innehöll mest kläder och lite smågrejor, men förutom det så har vi ju igenting. Det har kännts lite ovisst och vi vill ju inte lägga en massa pengar vi egenligen inte har på möbler etc. Men tack o lov så finns det människor med underbara hjärtan och en kompis till mig har ställtupp med mer än nog. Ett hem innehåller ju så mkt mer än bara en säng och man förvånas lite över att allt som ingår när man skapar ett nytt hem. Man ska skaffa täcken, vinterkäder, gummistövlar, köksprylar etc etc. Och gärna allt på samma gång.

Det är mycket annat som ska fixas också, försäkringar, välja elbolag, betala barnomsorg, tv licens etc. Saker som kan anses självklara när man från början bildar familj/bor här men som för oss är totalt nytt. Helt annorlunda mot Brasilien.

Jag håller just på att starta företag och kommer att hjälpa små företag att göra sig synliga och hörda med hjälp av marknadsföring på internet. Spännande och väldigt utmanande. Överhuvudtaget så är det mkt pappersarbete med allt här.

Maken studerar fortfarande sv och det går ganska bra för honom. Vår son går på en underbar liten skola där han får det stöd som han behöver och mycket mer. Han har tyckt det varit lite jobbigt eftersom han inte alltid kan uttrycka sig så lätt men han lär sig mer och mer svenska varje dag och pratar t.om sv i sömnen nu Barn lär sig så himla snbbt och det är kul att se. Sonen saknar Brasilien och skulle helst flytta tillbaka imorgon om de gick. Jag och maken trivs dock väldigt bra och har inte några sådana planer ännu.

Det har varit/är fortfarande en utmaning med allt. Så mycket nytt. Vårt kontaktnät är så litet men sakta och säkert så växer det med. Men det har varit bra att vi båda (jag och min man) kom utan att känna någon eftersom det gör att vi tillsammans hittar nya vänner. Det var verkligen något jag saknade i Brasilien, det svenska umgänget. Det tog mig år att hitta vänner i Brasilien medan det här har varit otroligt mycket enklare och vi är väldigt nöjda med det som finns redan nu.

Vi anser oss vara väldigt lyckligt lottade och allt har verkligen flytit på mycket bättre än vad vi förväntade oss. Framtiden känns lovande!

Solen skiner, trutarna matar sina nyfödda ungar och det luktar hav. Underbart.

Nu har vi varit i Sverige i 3 veckor och det könns som vi kom igår. Veckorna har varit fyllda av springande hit och dit, fram och tillbaka. Jag har nog varit fler ggr på Försäkringskassan på de här tre veckorna än jag varit i hela mitt liv.

Vi har haft ett väldigt flyt tycker jag, vi kom på Måndag natt, min man började skolan,SFI, på Onsdagen och samma dag såskrev jag in mig på Arbetsförmedlingen, Skatteverket och Försäkringskassan. Så nu har han pluggat svenska i över två veckor. De går fort fram dör tycker jag öven om det bara är några timmar om dagen.

Vår lille son på 6 år har gått på fritids en hel vecka och älskade det. Vi har hittat en underbar liten skola åt honom där han kan lära sig i sin egen takt och få stöd och hjälp. Det känns bra att veta att han har det bra där. Fritidsfröken är från Chile och det har definitivt underlättat kommunikationen. Så han har fått en bra start och kommer känna igen sig i höst när han börjar skolan. Han älskar även alla lekparker och friheten av att kunna springa omkring och leka.

Jag har varit på intervju på Stena Line och ska på sjökurs hela nästa vecka i Göteborg. Då är även maken på sommarlov och kan ta hand om sonen, vilket är bra.

Vi letar lägenhet men ännu har vi inte hittat någon som passar oss. Men vi deppar inte för det och är säkra på att snart kommer det att komma något som passar oss.

Det är underbart att bo så nära havet. Känslan av att var nära havet och naturen är obeskrivlig. När vi bodde i Brasilien kunde jag ibland nästan få panik för att jag ville vara i naturen och bara känna skogslukten. Vilket såklart inte gick så det var bara att bita ihop och strunta i det. Här så är det underbart, inte ens regnet stör mig.

Det är väldigt tyst också tycker jag. Så där härligt tyst. Stilla. Det är mysigt att kunna sitta på balkongen och bara njuta.

Maten, behöver jag säga att jag är nöjd i det fallet? Att kunna gå och köpa en liter vaniljyoghurt, bregott och gott bröd? I förrgår åt vi sill och färsk potatis, underbart gott. T.om maken gillade inlagd sill.

Igår var vi nere vi havet och fångade blåmusslor som vi sedan kokade och åt. Det tycker jag är ett privilegium. En dag var vår middag torsk som maken fiskat nere vid hamnen. Då var han stolt.

Idag så fortsätter jakten på bostad och sen blir det lite lekpark och mer njutning. Jag njuter av vaje stund och saknar inte Brasilien speciellt mycket. Fast samtidigt så undviker jag att tänka för mkt på det. Just nu är det bara att uppskatta och njuta av varje ögonblick som gäller.

Denna veckan är det ”leta flygbiljetter” veckan. Resultatet är nästan dubbelt så mycket som vi hade tänkt oss. Närmare 30.000kr kostar en liten resa för tre personer över Atlanten.

En normal lön är knappt 2.000kr i månaden här. Det skulle alltså ta 15 månader att spara ihop till det. Om man nu inte behövde betala räkningar etc och får lite pengar över. Så egentligen så tar det nog dubbelt så lång tid. (Och då inräknas ju inte uppehälle etc som kommer behövas eftersom vi måste söka jobb och behöver äta under tiden)

Om vi ska hålla på och spara ihop till det så kommer vi aldrig att kunna flytta, det är då säkert.

En del pratar om att vänta på ett bättre tillfälle. Men om det tillfället aldrig kommer? Och om man i efterhand ångrar sig för att man inte tog chansen när man kunde?

Jag vill inte leva mitt liv funderandes på ”om jag kunde gjort det annorlunda”. Jag vet inte hur mitt liv kommer att se ut om ett år. Tänk om det är försent då? Tänk om de käraste och näraste inte finns mer och jag inte fick vara nära dem för jag väntade på ”rätt” tillfälle?

Jag vill inte ha skuldkänslor, jag vill känna att jag tagit rätt beslut. Att mina beslut leder till en bättre framtid för min familj. Jag vill kunna gå fritt på gatan utan att se mig om över axeln hela tiden. Utan att misstänka och fundera vad baktanken är för de som finns runt om mig.

Jag vill kunna slippa oroa mig för att min son ska bli kidnappad varenda dag. Jag vill sluta oroa mig för att jag ska vakna upp mitt i natten med en pistol riktad mot mig. Jag vill ha ett socialt umgängesliv. Jag vill veta att min son får en bra utbildning och min man är uppskattad på sitt jobb. Jag vill göra en sån simpel grej som att kunna ta min son till lekparken. Jag skulle vilja ha möjligheten att resa mer, att se mer av världen.

Jag vill känna frid i hjärtat.

Därför så tar vi vårt pick och pack och säljer allt vi har för att kunna skapa oss ett nytt liv i Sverige.

Därför så tänker vi inte vänta längre.

I mitt inlägg På vift i Sao Paulo så nämnde jag att vi var iväg och sökte uppehålls tillstånd åt min man. Detta för att vi planerar nämligen att ta vårt pick och pack och flytta till Sverige.

Varför? Det är många som har frågat mig varför och det finns flera skäl. Det största är att vi vill vara närmare min familj. Speciellt min mamma behöver en hel del hjälp och jag vill finnas nära till hands för henne.

Vi vill testa på att bo i Sverige och förbättra vårt liv på många sätt. Vi lever ett bra liv här men ser många fler möjligheter i Sverige. Vi vill även att vår son ska ha en möjlighet till en bättre utbildning än vad som finns här. Det kommer att vara lättare för oss att resa hit en gång om året än det är för oss att resa till Sverige härifrån.

Några andra små saker som också gör det hela trevligare; bättre kläder, god mat, bra livskvalitet, varm vatten i kranen, riktig tvättmaskin, torktumlare, cafeér, fin inredning, fika stunder med vänner, nätverk och utbildning mm. Små petitesser kanske men såna saker gör skillnad.

Min man kommer att behöva gå på Svenska För Invandrare och vår son kommer nog att behöva lite språkhjälp i början. Jag skulle gärna studera vidare och det kan jag isåfall göra i Sverige.

Kommer det att bli lätt? Nej antagligen inte. Många säger att det är svårt med jobb och bostad och det är ju lite dystert såklart. Men vi försöker vara positiva och gör vad vi kan. Idag så kan man ju söka både jobb och bostad över internet så det gör vi.

När flyttar ni? Vi har tänkt att flytta nu i slutet av Maj/ början av Juni så att vi har sommaren på oss att anpassa oss och ge sonen en bra start inför skolan. Ganska snart alltså.

Vart flyttar ni? Vi kommer att flytta till Varberg i Hallands län. (Du som bor i Varberg och vet någon som hyr ut bostad, hör av dig!)

Det känns rätt att flytta samtidigt så är det skrämmande att ge sig ut på okänd mark när man känner sig bekväm på ett ställe.

Jag höll ut i en månad på rivstarten. Det var inte så svårt men i slutet vart jag lite sugen på att äta något annat än ägg på morgonen.

Det var skönt att göra rivstarten, det måste jag säga. Lite tråkigt ibland men jag klagade inte. Jag kände, känner fortfarande inte, något sötsug och klarade mig bra med att dricka några liter vatten per dag. Att avstå från pasta, ris och potatis etc var inte heller svårt och jag har inte återgått till att äta som jag gjorde innan. Mina portioner nu är väldigt kolis snåla fast definitivt mer än innan.

Nu så är jag egentligen inne i fas 2 som om jag nu minns rätt ska innehålla 40g kolhydrater om dagen, jag har nog överskridit det för jag har inte varit så stenhård.

Hur mycket gick jag ner? Inte så mycket som jag skulle velat och lite trist var ju det men det gäller bara att fortsätta.

Totalt så gick jag ner 3 kilo, något som inte var till fördel var under en vecka då jag svällde upp ett kilo… så då fick jag ju kämpa lite extra för att få bort det sen.

Nu de senaste två veckorna har jag varit lite snällare mot mig själv men jag måste hålla koll annars så går jag upp de här kilona i ett nafs igen. Och det fattas ännu 4-5 kilo. Så nu nästa vecka blir det hårda tag igen! Äggfrukostarna är tråkiga men otroligt mättande så det får bli det igen.

Annars så är jag väldigt nöjd, det märks på kläderna att jag gått ner och det är så skönt att komma i jeansen utan probem. Nu gäller det bara att komma i nästa par jeans, en mindre storlek. Jaghar ett väldit fina par jeans i storlek 36 som jag ska i! Det blir inte till att köpa några nya kläder här inte, de blir till att använda de som finns.

Hur går det för dig? Har du försökt minska midjemåttet eller bara levt sundare den senaste tiden? Hur har det gått?

En vecka in på rivstarten så kan jag meddela att jag har gått ner 1,2 kilo, minskat 10cm totalt och inte har något sötsug alls.

Underbart. Känns väldigt bra. Från att alltid få akut sötsug efter maten till att äta en lättare måltd och vara mätt och inte ha sötsug är en otrolig skillnad. Jag saknar inte brödet, pastan, riset eller nåt.  Eller jo, det är ju på ett sätt lite tråkigt att tänka på kolhydrater. Fast det går bra.

Det blir god ägg frukost med lyxig bacon (nåt jag aldrig brukar göra annars), gorgonzola ost inköptes, grädde används flitigt (inte för mkt men mer än ”normalt” om man säger så) och jag känner inget behov av att dricka Coca Cola.  Vilket är väldigt gott annars i denna hetta men jag håller mig till mitt vatten med en apelsinklyfta i.

Igår hade vi besök och vi grillade en fisk (i ugnen), jag gjorde egna nachos i ugnen (jag åt två st bara för att se om de var ätliga och det var de verkligen ) jag gjorde en tomat och löksallad och severade ”petisco”, dvs tilltugg – tärnad ost och mortadella och oliver med citronsaft över. Jag gjorde även en tigerkaka och det fanns glass och läsk att tillgå. Men jag led inte av att se de andra äta ,kände inte något sug över huvudtaget! En otroligt befriande känsla.

Det enda jag känner sug efter är glass just för att det är så hiskeligt varmt. Men istället för att lassa upp en skål och sen ta ett till lass så har jag nöjt mig med en msk glass som sakta får smälta i munnen och sen har det varit nog. Egentligen så ”får” man väl inte göra det men det är bättre än att sukta efter det och sen få nåt anfall och ta hela glasspaketet på en gång.

Så här efter en vecka så mår jag bra, jag känner lite lagom att det minskat på vissa ställen.

Nu är det bara att hoppas att viktnedgången fortsätter för det ska ner 9 kilo till är tanken….. Jag hoppas att min kropp anser samma sak för det vore ju väldigt tråkigt om den inte vill det och jag blir fast…

Nu ska jag ta mig en tur till charken och köpa köttfärs, det blir köttbullar med ratatouille till middag idag nämligen. Mums!

Läsaren Frida efterlyste lite mer bilder så jag tänkte börja visa er lite mer av vardagen här. De bilderna nedan togs en dag i December när jag precis varit på bageriet och handlat bröd till frukosten. Det var så fint och lugnt ute att jag var tvungen att hämta kameran och fota lite. Att det var så lugnt berodde nog på att det var omställning till sommartid samma dag så folk låg och sov lite längre.

Det här är precis i hörnet av vår gata, det finns ett apotek, en hårsalong och en klädbutik. Kollar man bak på gatan så ser man att det kommer en buss.

Det här är den stora katolska kyrkan som ligger 1 minut från vårt hus. På Söndagsmornarna så sjungs det högt därifrån.

En till bild från vår lugna gata. På dagarna är det inte så här lugnt. Mannen som kommer gåendes är Célio – ägaren till den lilla butiken som säljer djurmat. En väldigt trevlig man som hellre jobbar långa dagar än att vara hemma med frun (enligt honom själv) jul eller nyår, han finns alltid till hands när man behöver mat åt djuren.

Som ni ser så finns det ett träd på trottoaren framför varje hus. Så man går helt enkelt på gatan eftersom trottoaren är väldigt ojämn och svår att gå på.

Fotografen i mig är väl inte så nöjd med bilderna men det är så¨här verkligenheten ser ut oretucherad.

Det ska bli fler bilder härifrån fortsättningsvis…

Ja det hoppas jag iaf. Jag har nu ännu en gång bestämt mig för att påbörja ett mer hälsosamt liv och äta mer nyttigt och gå ner de extra kilon som kommit till under åren.

Jag tror egentligen inte på snabba lösningar utan mer på en långsiktig förändring, men när det gäller det här med vikt och hälsa så brukar det bara fungera ett tag sen är jag fast i sockerträsket igen. Jag skulle kunna leva enbart på pasta, choklad och chips om det gick. Tyvärr så är det ju inte så hälsosamt kanske om man äter för mycket.

Det där med att räkna kalorier fungerar inte för mig. Jag vet aldrig hur många kalorier jag egentligen ätit så det blir mest bekymmer. Jag tror att lagom är bäst i de flesta fall och även i detta fallet.

I Måndags den 1:a Februari så smygstartade jag Rivstarten eller Fas 1 som det även kalls när det gäller GI. Igår så blev det allvar och nu ska det bli några veckor med mindre kolhydrater. Är det svårt? Nej egentligen inte så jättesvårt. Jag mår egentligen mycket bättre av att inte äta så mycket kolhydrater, jag känner det.

Just nu under rivstarten så kan det vara lite knepigt med vad man ska äta men hittils har det gått bra. Imorse blev det 1dl naturell yoghurt med kanel och ett kokt ägg. Kändes lite fjuttigt faktiskt och jag var hungrig igen vid 9.30. Då blev det en liten bit ost och 1tsk jordnötssmör. Imorgon blir det grönsaksomelett istället, det är säket mer mättande. Nu till lunch så åt vi kycklingsoppa och vitkålssallad. Det var jättegott och jag känner mig väldigt mätt. Vatten dricker jag hur mycket som helst, säkert 3liter om dagen men sen så är det ju värmebölja här också nu.

Vitkålssalladen var jättegod så jag tänkte dela med mig av hur jag gjorde.

Krämig Vitkålssallad

ca 1 portion

Ingredienser

Fint strimlad vitkål

1 liten bit äpple – skär av ena sidan av ett helt äpple

persilja

gräslök

1msk majonnäs

1msk naturell yoghurt

salt

peppar

Gör så här:

Strimla kålen fint, riv äppelbiten och finhacka lite persilja och gräslök. Blanda majonnäs, yoghurt ,salt och peppar och blanda alla ingredienser.

Väldigt gott och ger en mättande känsla.

Motionera ska man ju också, det räcker ju inte bara med att äta bättre. Min motion består utav: hushållsarbete (diska, torka golv, sopa gården etc) samt av att lämna och hämta sonen vid skolan. Det är inte så långt dit, knappt 1,5 km tror jag men det är 32° idag och gassande hett så svetten rinner ganska ordentligt. 32° i Sverige är inte samma sak som 32° grader här skulle jag nog vilja påstå. I somras när jag var hemma så var det otroligt skönt att kunna vara ute i värmen när det var riktigt varmt. Här orkar man vara ute i knappt 2 minuter i solen sen är man stekt.

Jag gick utan keps Måndag och Tisdag då jag hämtade/lämnade sonen och jag är nu solbränd. Så det behövdes inte mycket för att bli bränd. Nu är det solkräm och keps som gäller. Jag ser inte många andra mammor med keps måste jag säga, de flesta använder paraply för att skydda sig mot solen. Jag föredrar keps.

Jag har tänkt börja med Pilates, det klarar jag nog av i hettan. Just nu har jag lite ont i ryggen men tanken är att jag ska börjas springa kl 6 på morgonen medans familjen sover och det är svalt ute.

Så år 2010 ska bli ett hälsosamt år för mig.  Hur är det för er andra? Hur kommer 2010 se ut för er? Någon som kör GI livsstil? Tips, råd?

Uppdaterat: Jag glömde säga att Familjekalendern, inköps och planeringslistorna från Köksharmonipaketet kommer väl till pass nu!

Idag så regnar det fortfarande, det har regnat i flera veckor nu, nu kan det sluta tycker jag. Makens kusin ochmorbror är på besök och självklart så ska det grillas då. Så maken begav sig iväg imorse och köpte fisk och en massa kött. Här snålas det inte när det kommer gäster, vilket såklart är bra.

Det blev en sen lunch, kl är 16 nu och vi har precis ätit fisk, innan dess var det kött, ris och potatissallad. Jag känner mig ganska mätt må jag säga. Det blir nog grillat till middag också kan jag tänka mig.

Jag vet inte om jag orkar äta så mycket mer kött så jag tänkte ta och laga till en enklare sallad istället. Apelsin är så uppfriskande och jag tycker väldigt mycket om att ha det i sallader. Mynta ger en extra ”touch”. Mums! Hur mycket man gör beror på hur många man är så man får testa sig fram lite.

Apelsinsallad med olivolja och mynta

ca 2 portioner

Ingredienser

Grönsallad
1 knippe roccula
2 stora apelsiner
1 knippe gräslök
100g gröna oliver
Saft av två st apelsiner
Saft av en halv lime
Olivolja- en rejäl skvätt
Mynta efter smak

Gör så här:

Skala apelsinerna och strimla salladen och riv av rocculan i bitar. Skiva apelsinerna i tunna bitar, lägg på ett fat tillsammans med oliverna. Hacka gräslöken och strö över. Blanda apelsinsaften limesaften, olivolja och mynta och mixa i mixer några sekunder. Häll över sallden och låt stå några minuter för att få smak.

Tips:
Istället för att strimla salladen så lägg den underst på ett fat och lägg på resten av ingredienserna.

Du som gillar apelsin sallad gillar kanske mitt recept på Maskrossallad med apelsin. Otroligt gott. Just nu finns väl inte några maskrosor att tillgå i Sverige men det kan ju komma väl tillpass i sommar.

Brukar du ha apelsin i sallder? Bästa apelsin tipset?

I Onsdags var det dags för oss att åka till São Paulo för att gå på intervju angående uppehållstillstånd på konsulatet. Det tar ca 7 timmar med buss att åka till Sao Paulo härifrån så vi begav oss iväg kl 23 Tisdag kväll.

Jag var alldeles för nervös för att sova, så när vi kom fram kl06.00 så hade jag kanske sovit två timmar. Jag tycker inte om att åka buss så mycket så det var ju en väldigt bidragande orsak. Bussen kom till stationen Barra Funda som även är tågstation och tunnelbana. Stationen är enorm och det kryllar av folk. Jag tyckte det var var värre än London.

Eftersom det var väldigt tidigt så gick vi omkring lite runt stationen men vi var lite rädda för att villa bort oss eller hamna på fel ställe så vi bestämde oss för att inta frukost innan vi begav oss vidare. Det fanns massor av familjer som hade ställt upp bord med hembakat och kaffe som de sålde.  Vi intog vår frukost på stående fot.

Vi hade bestämt oss för att åka till den berömda gatan 25 de Março innan intervjun. Intervjun var kl 14 såvi hade gott om tid. 25 de Março är jättepopulärt och det är vanligt att folk drar omkring på vagnar och köper med sig massor som de sedan säljer vidare.

Hur man hittar till 25 de Março från Barra Funda

Jag sökte ganska rejält efter vägbeskrvningar och tänkte härmed dela med mig av informationen om det är någon annan som behöver. Vägbeskrivning: Från Barra Funda tag den röda linjen till stationen Sé. Gå ner en trappa och ta tåget till stationen São Bento – det är följande station. Det finns flera utgångar men alla är precis inärheten av 25 de Março, fråga om du är osäker.

Så enkelt är det.  Vi kom dit kl 7.30 ungefär och vandrade runt i några timmar.  Vi var inte så imponerade. Det var smutsigt, fult, luktade illa och inte såg vi nåt som vi tyckte var så billigt att vi bara ”måste” ha det. Vi köpte en Ben 10 klocka åt Choriço för 30kr, det var det enda. Det mesta var billiga smycken, skor och annat krams. Och det var omöjligt att hitta någonstans att sitta.

Det ligger några rejäla uppförsbackar runt omkring också, det kändes i vaderna nästa dag.

Vi begav oss iväg till Konsulatet (då var jag så trött att jag nästan satt och sov), intervjuades och sen åkte vi tillbaka och tog bussen hem igen. Kl 2.30 var vi hemma. Så fram och tillbaka till São Paulo på 28 timmar. Nästa morgon tog det mig halva dagen att vakna till ordentligt.

Har du varit till São Paulo? Vad tyckte du? Kanske du är São Paulo bo – har du några rekommendationer om vad man ska göra där?