Vårt nya Sverige liv

Som ni märker har det varit tyst här på Brazilian Linda. Det har varit så mycket som hänt sedan vi flyttade att jag inte riktigt hunnit sätta mig och skriva allt som har hänt. Men här följer en kortare uppdatering för er som kan tänkas vara intresserade.

Vi kom hit den 31a maj (Måndag natt) Maken började SFI på onsdagen. Veckan därefter tror jag det var så fick jag ett mail ifrån Stena Line som undrade om jag var interesserad av att sommarjobba vilket jag var. Jag jobbade där innan jag flyttade ifrån Sv för över 10 år sen och hade mailat deras Varbergskontor några veckor innan vi for men sen så gjorde jag inte nåt mer. Mitt mail hamande på huvudkontoret och det blev telefonintervjuer och vanlig intervju och en veckas kurs i Göteborg.

Och så jobbade jag totalt 3 veckor ungefär i somras. Man jobbar en vecka och är ledig en med bra betalning. Maken läste på SFI under Juni och sen tog dom semster. Samtidigt så fick han ett instegsjobb som diskare på en restuarang genom sin lärare. Sedan dess så har han jobbat kväll där. Jag har tyvärr inte någon som kan vara barnvakt på kvällarna så jag har fått säga nej till lite jobb på båtarna och nu så är ju sommaren slut och inte så mkt extra personal behövs iaf här på båten.

Första veckan sprang jag fram och tillbaka till myndigheterna så mkt att jag t.om gick ner i vikt. Jag var nog på försäkringskassan minst 4gg på en vecka. Har man ingen bil eller cykel så får man ju gå. Vi lyckades dock köpa en cykel av en snäll granne som jobbar på ett cykelföretag så vi samsades om den fram tills för någon vecka sen då maken lyckades hitta en egen. Det är så mkt smidigare att ta sig fram. Fast nu när vintern kommer önskar jag nästan vi hade en bil… men det får vänta.

Vi bodde hos min mamma tills i Aug och det var ganska påfrestande kan jag säga. Människor förändras och mitt tålamod har fått visa vad det går för. Det är jättesvårt att hitta lägenhet här och köerna är flera år om man vill hyra. Vi lyckades iaf få tag på en lägenhet och det var meningen vi skulle flytta ind en 1a sep, men det blev förskjutet till den 1a oktober. Det som räddade oss var att min man studerar med en kille från USA och vi lärde känna honom och hans tjej och när killen blev inkallad att jobba i Irak så ville hans tjej hyra ut deras lägenhet till den 1a oktober. (hon bor förtillfället hos sina föräldrar med sin lille son) Så där bodde vi tills vi fick flytta in i vår nuvarande lägenhet.

Vi kom med fyra väskor som innehöll mest kläder och lite smågrejor, men förutom det så har vi ju igenting. Det har kännts lite ovisst och vi vill ju inte lägga en massa pengar vi egenligen inte har på möbler etc. Men tack o lov så finns det människor med underbara hjärtan och en kompis till mig har ställtupp med mer än nog. Ett hem innehåller ju så mkt mer än bara en säng och man förvånas lite över att allt som ingår när man skapar ett nytt hem. Man ska skaffa täcken, vinterkäder, gummistövlar, köksprylar etc etc. Och gärna allt på samma gång.

Det är mycket annat som ska fixas också, försäkringar, välja elbolag, betala barnomsorg, tv licens etc. Saker som kan anses självklara när man från början bildar familj/bor här men som för oss är totalt nytt. Helt annorlunda mot Brasilien.

Jag håller just på att starta företag och kommer att hjälpa små företag att göra sig synliga och hörda med hjälp av marknadsföring på internet. Spännande och väldigt utmanande. Överhuvudtaget så är det mkt pappersarbete med allt här.

Maken studerar fortfarande sv och det går ganska bra för honom. Vår son går på en underbar liten skola där han får det stöd som han behöver och mycket mer. Han har tyckt det varit lite jobbigt eftersom han inte alltid kan uttrycka sig så lätt men han lär sig mer och mer svenska varje dag och pratar t.om sv i sömnen nu :) Barn lär sig så himla snbbt och det är kul att se. Sonen saknar Brasilien och skulle helst flytta tillbaka imorgon om de gick. Jag och maken trivs dock väldigt bra och har inte några sådana planer ännu.

Det har varit/är fortfarande en utmaning med allt. Så mycket nytt. Vårt kontaktnät är så litet men sakta och säkert så växer det med. Men det har varit bra att vi båda (jag och min man) kom utan att känna någon eftersom det gör att vi tillsammans hittar nya vänner. Det var verkligen något jag saknade i Brasilien, det svenska umgänget. Det tog mig år att hitta vänner i Brasilien medan det här har varit otroligt mycket enklare och vi är väldigt nöjda med det som finns redan nu.

Vi anser oss vara väldigt lyckligt lottade och allt har verkligen flytit på mycket bättre än vad vi förväntade oss. Framtiden känns lovande!

Comments

  1. Ah, vad skont att hora att allt har gatt bra for er!! Har tittat in har med jamna mellanrum och undrat hur det gatt for er. Lycka till med ert fortsatta liv i Sverige!
    Kram

  2. Skriv gärna mer om ert nya liv i Sverige – jag vill gärna fortsätta följa er!

    //Monica

  3. Saknar dina inlägg linda!
    Hoppas allt är bra med er.

  4. Hej Linda!

    Jag är nyfiken för hur dt går för dig, jag har lite samma situation fast utan barn. Dock har jag aldrig varit hundra procent bosatt i Brasilien utan endast ”bott” där under sex månaders perioder med turistvisum. Hur som helst är min fästman också brasilianare.

    Mvh
    Emma

  5. Hoppas att ni är kvar här i Sverige och att allt går bra för er! God Jul och kram från Eva