Den fd kaffeälskaren

För lite över två månader så bestämde jag mig att jag skulle ändra på några saker i mitt liv som jag inte var nöjd med. Det ena var att dra ner på kaffet och till sist sluta med det och det andra var att jag ville börja springa.

Jag älskar kaffe, eller rättare sagt, jag älskade kaffe. Hur många gånger har jag inte talat med en drömmande blick om hur underbart kaffet i Venedig är eller om hur man egentligen gör en cappuccino. Men kaffet gjorde ockås att jag kände mig fast. Varje morgon så stegade jag rätt fram till kaffebryggaren och var inte vaken innan jag hade fått den där dagliga morgondosen. På eftermiddagen så började kaffesuget att komma vid två tiden.

Jag märkte att jag inte alls blev piggare av kaffet utan tvärtom tröttare och på em så blev jag seg i huvudet och hade ofta en svag huvudvärk som låg och tryckte i bakhuvudet. Så jag bestämde mig för att sluta dricka kaffe. Eller försöka iaf, jag var rädd för att jag inte skulle lyckas. Men samma rädsla fick mig också att inse att jag inte vill vara fast i ett beroende för tänk om jag en dag inte kunde dricka kaffe? Då fick jag ju gå där med en bedrövlig huvudvärk hela dagen och nej det ville jag inte vara med om. Jag har alltid varit emot att vara beroende av alkohol osv men kaffet var ju nästan samma sak.

Så jag bestämde mig att jag skulle ta en detox vecka och bara äta frukt och grönt i alla dess former. Jag drog ner på kaffet och inom bara några dagar så tog jag bara en liten klunk kaffe och sen behövde jag inte mer och idag så tycker jag inte ens att det är gott och dricker jag, för jag har testat, så smakar det illa och jag får ont i huvudet.

Tre dagar in på detox kuren och jag bestämmer mig för att det är nu eller aldrig som jag ska börja springa igen och ger mig ut på en löprunda. Ja eller vad som närmast kan kallas en löprunda, jag hade inte sprungit på flera år… Jag älskar att springa! Det är underbart att efteråt känna hur man verkligen ansträngt sig och man mår toppen! Så jag började springa tre gånger i veckan samt fortsätta gå två gånger som jag gjort tidigare. Så numera beger jag mig ut tidigt på lördagsmorgonen innan familjen vaknat och det är öde på gatorna. Det är hur härligt somhelst och eferåt är jag pigg hela dagen.

De senaste två veckorna har jag inte sprungit så mycket, det har varit otroligt dåligt väder coh sedan så har jag istället börjat promenera med min granne men jag håller fast vid lördagsruset. Nästa vecka ska min granne opereas och kommer att bli sängliggande i nån vecka så då blir det åter att börja springa. Jag ser framemot det!

Hur är det med dig? Är du fast i kaffedrickandet eller behöver ta tag i nåt som du skjutit på?