Min nya kompis: Pimenta

Jag har fått en ny kompis, en röd liten sak som jag knappt klarar mig utan numera. Nämligen chilisås eller molho de pimenta som det heter här.

Jag har alltid varit extremt känslig för stark mat och att jag överhuvudtaget skulle stänka chilisås på min mat har varit helt otänkbart fram tills nu. När jag reste runt i Thailand så var det svårt med maten eftersom jag inte gillar varken nudlar, stark mat eller curry. (vad gjorde du där Linda???) En dag så lyckades jag få piri piri i maten trots att jag klart och tydligt sagt jag inte ville ha chili i maten. Självklart så fick jag det och tuggade på den, jisses så starkt det var!

Det här med chilin hänger också ihop med min envishet. Min mamma har alltid gillat oliver och jag verkligen avskydde oliver tills jag en dag som tonåring satte mig med burken framför mig och började käka bara för att lära mig äta det. Se idag fullkomligt älskar jag oliver. Det var samma sak med chili såsen. Här så använder man chilisås på allt. Det finns på varje bord i varje gatukök och restaurang. Annars så är inte maten stark alls om nu någon oroade sig för det.

Så jag köpte en liten flaska chilisås för c:a två månad sen och började duttta i maten lite så där eftersom jag fått för mig vi skulle ”vidga våra mat vyer”. Mannen gillar inte heller stark mat så det har aldrig varit några problem här hemma. Och nu är det minsann chilisås på allt för min del! Dock så begränsar jag det oftast till att jag duttar på efteråt istället för att göra maten stark, annars vore jag väl en hemsk kock. *s*

Otroligt hur man kan bli beroende av vissa tillbehör, nu vill jag för allt i världen inte bli av med min chilisås. Detta visar ju att man kan lära sig äta det mesta :)

Dock drar jag mig för att köpa riktig Tabasco för det är väl starkt om något… Det här är säkert en fegis variant *s*