Sverige nästa?

Varje år så säger jag; ¨ja nästa år då ska jag minsann till Sverige…blabla..¨

Och varje år så blir det inget av det. Och det är ju inte för att jag inte vill eller inte försöker men för att det helt enkelt inte går. Rent ekonomiskt sett. Men nu i år funderar jag på om det faktiskt inte kommer att gå, det vill säga att det faktiskt går. Hängde ni med där? :)

Så igår pratade jag med maken om det och frågade om han ville åka till Sverige och det sa han att han inte ville. Trist, men det är bättre så. Varför? Jo vi spar ju några tusen på det. Och det blir enklare för mig att ta mig runt och träffa de jag vill träffa. Det som kommer att vara jobbigt är att resa med en virrig mamma, jag det, och ett yrväder till son i 14 timmar eller mer. jag som aldrig varit rädd för att resa runt och ha mig har plötsligt blivit en rädd mamma som inte vet hur det ska gå.

Det är flygplatsen i Sao Paulo som oroar mig mest. Kaoset som råder där. För om man nu ska tro allt man ser på TV, och som i detta fall verkar vara sant, så råder det kaos och långa vänteköer där. Och flyget, min son är inte ett stillsamt barn. Hur i hela fridens namn står man i en lång kö med en 4a åring som inte står still? I detta fall så verkar ett koppel inte alls vara en dum ide.*s*. Fast det är nog inte bästa lösningen.

Och sedan är det det eviga resandet mellan Sthlm och GBG. Jag har familj i Uppsala trakterna och i Varberg (en timma från Gbg). Om jag ska köpa biljett så blir det nog enklast att åka till och ifrån Sthml. Men eftersom min mamma bor i Varberg så måste jag ju självklart ner och hälsa på henne också och tågresorna är ju inte billiga eller roliga (med tanke på yrvädret). När jag var tonåring åkte jag gratis nattresor med långtradare, det går ju inte direkt nu. Så bara i tågresor går det ju en bra slant där. Sen tillkommer allt annat.

Och tänk om något går fel?? Tänk om jag får problem med flyget och måste boka om och betala en ny resa? Hur ska det gå? För det går inte.

Det som är bra i detta fallet är att här så kan man betala av allt. Så när jag nämnde resan för maken och pratade om betalningen så sa han att jag kan ju ta resan på avbetalning. Jag har för vana att betala allt ´a vista som de säger här, på direkten. Har jag inga pengar så köper jag inte. Om det nu inte gäller möbler eller något sånt. Brassarna har för vana att ta allt på avbetalning. varenda liten grej. Så visst kan du dela upp betalningarna på 12-24 eller fler gånger men då betalar du också dubbelt. Så även om jag tar resan på avbetalning så kommer jag i slutändan att ha betalat för nästan två resor. Så självklart så vill jag försöka betala så mkt som möjligt innan.

Ytterligare en bra sak är att jag har minst 4 månader på mig att få ihop pengarna. *Kliar mig i huvudet och funderar hur i hela fridens namn det ska gå*

Och hur ska jag få med mig all mat från Sverige? *s*

Till de eventuella släktingar som råkar läsa här: Nej jag kommer inte att dampa ner som ett brev på posten hos er, jag säger till i god tid innan men vi pratar om Juli/Augusti. :)