Man vänjer sig

Jag har ju pratat en del om hur jag letat efter ett gott kaffe. Det har inte varit lätt att hitta ett gott kaffe som är drickbart och jag slösade mycket kaffe innan jag hittade mina favvomärken. Ja som idag är mina favvomärken.

Min svärmor ger mig kaffe ibland och härom veckan gav hon mig ett paket som jag aldrig skulle köpa själv. Det är visserligen ett av de största märkena här men det betyder ju inte att det är gott. Jag är inte säker på hur rostningen går till men det är nästan som bränt. Smaken blir nästan frän istället för stark och fyllig.

Men eftersom hon gav mig kaffet så drack jag det. Jag var väldigt skeptisk när jag bryggde det för första ggn. Och det var inte så farligt. Absolut inte det godaste men det gick att dricka. Den dagliga morgonkicken blev iaf tillgodosedd.
Det var då jag kom på det; jag har vant mig vid att dricka kaffe som inte smakar så gott (enligt mina kaffeerfarnheter).

Idag dricker jag det kaffe som jag för tre år sedan inte alls skulle kunna tänka mig att dricka. Så på frågan varför brassarna dricker detta kaffe så svarar jag: för att de är vana. Har man bara en sorts kaffe att tillgå så vänjer man sig. Så enkelt är det. Och har man aldrig smakat på riktigt fylligt gott kaffe som får en att säga ”mmmmm” då kan man inte länga efter det heller.

I Sverige föredrar jag Löfbergs Lila mörkrostat, eller gjorde det iaf. Idag skulle jag nog t.om gilla Zoegas, det var jag för feg att dricka innan nu däremot skulle jag gärna testa. Gevalia blir nog nästan lite för klent :)

Tänk att de flesta tror man bor i kaffeparadiset när man bor i Brasilien. *s*