Englands minnen

Att jag gillar att resa kan ju knappast ungdått någon, annars skulle jag ju inte bosatt mig i Brasilien. Jag har skrivit innan om varför jag flyttade till London och Brasilien. Och första gången jag satte min fot i London så gjorde jag som hundratals, om inte tusentals Svenska ungdomar gör varje år.

Första natten vi kom dit allra första gången så bodde vi så klart på hotell. Jag minns hur vi bodde där någon dag och sen hittade vi ett ställe att bo på. Det gäller att hitta billigt och bra boende till bra priser så att man kan roa sig för pengarna istället.
Cheaper than hotels har bra boende till bra priser i hela England.

Vi, den dåvarande pojkvännen och jag, bodde i London i åtta månader. Vi roade oss inte så mycket utan jobbade mest faktiskt. Men vi hade skoj!

Jag jobbade på ett callcenter för IKEA möbler och där hände det ibland att jag fick de mest roliga erbjudanden av de som jag pratade med. En kund ringde tillbaka och erbjöd oss att komma och hälsa på dem i Birmingham. Det var ju ett väldigt trevligt erbjudande men då hade vi nog hellre bott på hotell i Birmingham än att bo i någon främmandes hus. Även om han verkade trevlig så vet man ju inte vad det är för någon på andra sidan linjen.

En annan gång fick jag ett jobb erbjudande av en kvinna som ville ha en svensktalande receptionist. Det blev inget av det heller eftersom jag snällt tackade nej.

Något jag upptäckte när jag bodde i England var att alla svenskar söker sig ju faktiskt inte till London. Det finns många svenskar som bor i Manchester och många jobbar på hotell i Manchester. Jag hade kontakt med flera svenskar där ett tag.

Jag kom varken till Birmingham eller Manchester men väl till Brighton och Edinburgh. På tåget upp till Edinburgh fick jag erfara hur svårt det är att förstå de som bor i norr. Engelska som engelska tänker du? Nä det är ungefär som skånska och norrländska, en del förstår du inte alls vad de säger.

Det var inte förrän jag flyttade från London första gången, jag har bott där i två omgångar, som jag gick på sightseeing tour. Precis sista veckan innan vi skulle fara hem så tyckte vi att det var dags att kolla lite i staden där vi bott i åtta månader. Berättar hur pass turist intressarad man är va. :)

Några intressanta saker man inte bör missa enligt mig om man är i London är: Regent´s Park, härligt att strosa omkring i.
Hampstead Heath Village har en massa härliga restauranger.
Mat och ost älskare bör gå till La Fromagerie och gotta sig i ost och godsaker av det salta slaget.
Man behöver inte gå på topp restauranger för att finna god mat, det gäller bara att vara lite tålmodig så hittar man ett trevlig ställe.

Gillar man libanesisk mat så är mitt favoritställe Arabesque som ligger i Swiss Cottage, Jubilee Line. Mums!

Många tar en tripp över bara för festandets skull, är man sugen på det så ska man kolla in TimeOut London där man hittar en massa bra tips på uteställen och klubbar.
Att gå på teater eller musikal är en riktig upplevelse också. Absolut värt ett besök!

Jag kommer alltid sakna London men jag saknar inte stressen och att knuffas med människor och att åka proppfull tunnelbana.

Men något jag saknar är Engelskan! Här bryter alla på Amerikanska och jag är den enda som pratar British English. De förstår knappt vad jag säger så jag har fått ändra mina uttal och se till att säga R istället för ”aaahhr”. Försök säga ”Where did you park your car” på brittisk engelska åt en brasse och de kommer kolla konstigt på dig. Säg det på Amerkanska och det är inga problem. *skratt*

Om det nu sitter någon ängslig mamma och läser här och som har ett barn som ska ut i vida världen så kan jag säga att det kommer att gå fin fint! Man lär sig otroligt mycket genom att resa och att flytta till London var det bästa jag gjort innan jag flyttade hit såklart. Hade jag aldrig flyttat till London hade jag inte träffat min man och flyttat till Brasilien.

Ett av de bästa minnena jag har var när jag var Lucia i Southwark Catedral och stearinet rann ner över min ögon och den svenske ambassadören, har jag för mig det var, ville springa fram och hjälpa mig. Efteråt bankade vi ut stearinet i mitt hår med ett strykjärn. Det fanns det stora bilder uppe på en av de största broarna på mig med starinet rinnandes… Tack o lov slapp jag se den synen själv. *flin*

Och nej, jag var aldrig uppe i London eye eftersom jag är alldeles för otålig för att sitta still i en kapsel i över 30 minuter. Men det är säkert jätte fint där uppe. Jag har dock varit upp i ett av utsiktstornen och det var fint men mindre roligt att gå nerför hundratals trapporna. London Eye är nog bättre då.

Gillar du London? Nåt bästa minne du vill dela med dig utav? Vore skoj att höra!