Tvåspråkighet – månaden inlägg

Här i Brasilien säger de att jag är en ¨Polyglota¨, dvs jag pratar fler än två språk. Egentligen är det lite missvisande för jag pratar inte Danska men likväl så finns det på min CV eftersom jag kan förstå vad som skrivs och sägs i de flesta fall. Norska, inga problem där, jag älskar klanget i Norska. Spanska, nemas problemas för det mesta, det har jag studerat och nu så är det ännu lättare att förstå. Att prata är svårare eftersom jag gärna blandar in Portugisiska. Och så till sist Engelskan.

Det är där det blir svårt. Jag blandar mellan Svenska, Portugisiska och Engelska hela dagarna och ibland talar jag alla tre språken på samma gång. Då kan det bli lite knasigt ibland.

Jag tänker på alla tre språken men mest på Svenska. När jag öppnar munnen för att säga nåt så blir det automatiskt på Portugisiska. Jag tycker idag att det är lättare att prata Portugisiska än både Engelska och Svenska. Jag tycker det är svårt att få saker och ting att låta naturligt på Svenska längre.

Jag har pratat Svenska med min son ända sedan han var liten. Han har lärt sig Svenska pga mig, lite extra hjälp har han från de svenska filmerna han har. Han har nu den sista tiden börjat kolla mera på dem och jag frågade senast idag om han förstår vad de säger och han sa ja. Jag litar på det.

Däremot pratar han ingen svenska. Jag försöker få honom att säga lite saker på svenska men t.ex ordet fisk kommer ut som ¨skis¨. Han lyckas inte uttala orden ordentligt men å andra sidan så har han lite problem med det på Portugisiska också. Det är dock inget jag är orolig över eftersom det blir bättre och bättre för varje dag.

Jag tycker det är svår att prata i telefon med någon på Svenska, jag vet knappt vilken dialekt jag har längre. En blandning av Uppländska och Hallänska.
Jag har en dålig vana att blanda Svenska och Port med sonen, jag översätter gärna sakerna på Port. efter jag sagt dem på Sv så jag är säker på att han förstår. Helt dumt av mig och jag försöker att ändra det.

Malaga Anna säger att det finns sista steg att kolla hur man ligger till språkmässigt:
*Vilket sprâk drömmer du pâ? Hmm jag vet faktiskt inte det. Svenska tror jag.
*Vilket sprâk svär du pâ när du slâr i foten? Portugisiska
*Vilket sprâk använder du när du snabbt räknar en bunt sedlar? Portugisiska
*Vilket land hejar du pâ i sport? Svenska men sedan så hejar jag aldrig på nåt när det gäller sport : )

Det här med att vara flytande i ett språk har jag genom jobbet som Engelska lärare lärt mig att det är inte när man har ett perfekt ordförråd. Det är när man kan uttrycka sig obehindrat. Det där är något som många misstar sig på även jag när jag började undervisa.

Jag sa till mannen senast igår att om jag åker till Sverige skulle jag kanske verka lite ¨konstig¨ eftersom det finns ord jag aldrig använder och på så sätt ¨glömmer¨av dem. Men det skulle säket gå bra efter någon dag.

Självklart så vill jag att min son ska prata Svenska med mig. Men jag ser det inte som något nederlag om han inte gör det. Jag är stolt över att han förstår vad jag säger och att han har lärt sig med bara mig. Men självklart vill jag att han ska kunna känna han har rötter i Sverige och att han förstår språket om han någon gång vill åka dit.

Jag tänker ofta att jag vill min man ska lära sig svenska så vi kan prata ännu mera svenska här hemma. Men min man tillhör den sortens människor som inte är intresserad av att lära sig språk så det går väldigt långsmt. Han har såklart lärt sig en massa genom åren eftersom jag pratar sv med sonen.

Jag tror inte det finns något rätt eller fel när det gäller att lära sina barn språk. Man måste göra det som känns naturligast och bäst för en själv.
Jag däremot älskar språk och har två gånger försökt lära mig Italienska och det är också något som står på listan över saker jag ska ta itu med detta året. Ni som läst här vet ju att jag varit på väg till Italien 2 ggr för att bosätta mig där.

Oj detta blev långt, hoppas någon orkade läsa : )

För mera om Månadens inlägg och två språkighet så gå till Tolken i Paris.