Tjolippa

I Lördags ville jag att vi skulle stanna och köpa med oss ltie glass hem från jobbet. Sagt och gjort om det inte bara varit för att bilen efter att ha stannat vid glassbutiken inte ville fortsätta.
Så det var bara att stoppa in glassen i glassbutikens frys och vänta på mekanikern.
På grund av detta så var jag imorse tvungen att ta sonen till dagis till fots. Jag tog några foton som jag tänkt lägga upp. Jag njöt av lugnet och när jag komemr hem så anar jag redan då oråd.
Vanligtvis så skäller vår lilla pincher innan jag ens kommit fram till grinden, idag var hon helt tyst. Inte ens när jag öppnade grinden skällde hon och inte syntes hon till.
Hon är en liten rymmare så hon är fastbunden till sin koja och jag tänkte att hon kanske fastnat eller något.
Jag kikar in i hennes koja och därinne sitter en liten Tjolippa med ena benet ivädret.
Hon tjuter som en stucken gris om man försöker röra henne och troligen har hon brutit benet.
Det enda tänkbara sättet som hon kan ha brutit benet på är pga atthon hoppar upp o ner på taket på sin koja.
Hon vet inte vad sitta still är och det är omöjligt att få henne att göra så.
Som tur är så är en av mina elever veterinär så jag letade reda på hans telefonnr och han ska komma hit i eftermiddag. Tyvärr så får jag ta utav mina sparpengar för att betala detta men vad gör man inte för ens lilla vovve ska ha det bra?

En stackars liten Tjolippa.
Tjolippa var det maken som kom fram till att vi skulle kalla henne. Egentligen hette hon Princessinha vilket jag tyckte vad otroligt fult och eftersom vi kallar sonen Chorico så blev det Tjolippa.