Que Felizidade!

Vilken lycka!
Det finns ingen som visar mer glöje av att se mig än hunden! Nu så sover hon ute och kl 7 på morgonen så börjas det kraffsas och gnällas vid dörrar och fönster. När det kommer någon och släpper in henne så kommer hon inte in fort nog och när hon kommit in så dansas det vilda dansar och hoppas hejvilt. Hon far runt som ett yrväder och kan inte visa nog med kärlek.
Hon är en Chuahuahua-Pincher har vi kommit fram till efter mkt diskuterande. Hon är dock alldeles vit som snö, med små svarta fläckar under pälsen. Liten och go och älskar att gosa. Tjolippa har vi döpt henne till. Det var egentligen ett skämt från M´s sida men det passade så bra att så fick det bli.
Hon är väldigt skällig av sig dock, något jag försöker få henne att sluta med men det är lättare sagt än gjort :)

Idag har jag och A vart och köpt bananer, ungen älskar frukt o grönt tack o lov! Han är lika förtjust i tomater som jag var när jag var liten. Och fortfarande är. Mitt första ord var tomat :) Säger mamma iaf.
Sedan har vi gungat lite i gungan som M gjorde åt A för några v sedan. Jag sa Wooow när jag puttade på och A härmade mig.
A har såklart badat idag igen, badtoken.. jag tänker på hur han skulle gilla att åka och bada i svenska sjöar. Och tänker på min bror när han var liten och badade och fick en kallsup :)

Igår blev det nåt jag aldrig gjort till middag innan, nudelsoppa. Jag gillar inte nudlar, maken gillar inte soppa så det var jämt. Fast det var faktiskt riktigt gott.
Eftersom jag bara gör lunch till mig och A nu så blir det lättare rätter man kan slänga ihop sådär. Så idag blev det Spagetti m tomatsås, A fick lite linguiça (korv) i sin också. Ikväll blir det enkelt, biff m ris och bönor. Inga extravaganser här inte :) Får se om vi får några pengar nu innan helgen så vi kan åka och handla, det börjar se lite tomt ut nu. Vi månadshandlar vilket är väldigt praktiskt, så går man inte till affären och handlar en massa onödigt.

Jag tror bestämt jag är optimist. Jag tror att allt (o)möjligt går att ordna. För mig så är det väldigt enkelt, vill man så kan man. Därmed inte sagt att jag inte känner med de som inte får ändan ur så att säga.
När jag tog beslutet att flytta hit så var det endel som sa: Nejmen vågar du det? Är du säker? Säker kan man ju inte vara på nåt :) Medan de flesta faktiskt sa: Vad kul! Vad strongt gjort av dig att du vågar göra det.
Att berätta för familjen var såklart värst. De skakade på huvudet och sa: Nej jag tycker inte om detta.
Jag förstår de blev oroliga. De tänkte nog att; jaha nu har hon fått för sig att göra en ny tokighet. Typiskt Linda. :)

Fast jag var aldrig orolig, för att om jag inte trivts här eller inte haft det bra, så hade jag faktiskt åkt tillbaka. Då hade jag sökt skydd i trygga armar.
Man måste chansa lite om man ska vinna, och ibland går det fel men oftast så hittar man ett sätt som gör att det blir rätt. Så visst jag gör tokiga saker ibland, men det är inte med slutna ögon, utan med öppna för att se vad livet har att ge till mig.
Men att flytta hit är absolut en av de bästa saker jag gjort! Jag är numera lyckligt gift, har en underbar man som älskar mig mer än något annat på jorden och som tar hand om mig och A med mkt omtanke och kärlek.
Jag har ett eget hus, som jag får stöka i som jag vill. :) Förutom att mannen är lite städtokig då :)

Men visst saknar jag min familj och de svenska gröna skogarna.. fast vem vet, en dag kanske jag åker tillbaka för gott…
Drömmer fortfarande om ett rött hus med vita knutar…